Biologisk mångfald

Vad är biologisk mångfald och varför är den viktig att värna?
Biologisk mångfald är ett samlingsbegrepp för mångfald av arter, mellan arter och av ekosystem och det är grunden för allt liv på jorden. Det är rik natur med flera olika arter som samlever och som skapar förutsättningar för så grundläggande saker som ren luft att andas och vatten att dricka. Hur vi värnar om den biologiska mångfalden idag är alltså avgörande för vårt framtida liv på jorden. Detta eftersom en icke fungerande natur inte bara påverkar luften vi andas och vattnet vi dricker, utan även medför en kollaps av vår matförsörjning och ekonomi.

I nuläget minskar den biologiska mångfalden snabbare än vad den gjort någon gång tidigare under hela mänsklighetens historia. Ett sätt att värna om den biologiska mångfalden är att utföra åtgärder som gynnar pollinatörer som till exempel humlor och bin.

Dessa har nämligen en avgörande roll för den biologiska mångfalden genom att de motverkar att växtarter dör ut, något som skulle påverka hela ekosystemet negativt. Utöver detta utför pollinatörerna genom sin pollinering en ekosystemtjänst, alltså en produkt eller tjänst vi människor får gratis av naturen men som skulle vara väldigt kostsam om vi själva skulle skapa eller utföra den.

Pollinering är nödvändigt för en stor del av vår matproduktion, ungefär en tredjedel av all mat vi äter är beroende av den. Humlor och bin är de som står för den största delen av pollineringen i Sverige.

Vilka är de vilda pollinatörerna?
Utöver humlor är kanske tambin (honungsbin) de mest kända pollinatörerna. Humlor är ett slags vildbi och tillhör till skillnad från tambiet de vilda pollinatörerna. Till de vilda pollinatörerna räknas, förutom humlor, resterande vildbin samt blomflugor och fjärilar. Även skalbaggar kan besöka blommor men de bidrar generellt mindre till pollineringen.

De olika grupperna av vilda pollinatörer har olika behov och olika levnadssätt. Det finns ungefär 300 arter av vildbin i Sverige, inklusive humlor. De vilda bina är beroende av att det finns både boplatser, övervintringsplatser och mat tillgängligt under hela den perioden på året då de är aktiva. De kan ha tre olika sätt att leva; som sociala bin i samhällen, det vill säga humlor, som solitära bin eller som boparasiter. Generellt är de solitära bina och boparasiterna mer sårbara än humlorna. De är mer beroende av ett antal särskilda växter eller arter till skillnad från humlorna som kan ta del av ett större antal växtarter.

Antalet fjärilsarter i Sverige är så många som över 2 500. Mellan dessa 2 500 arter finns stora skillnader, både vad gäller storlek och till vilken grad de kan anses vara pollinatörer. De minsta är bara några millimeter stora och några av dessa räknas inte som pollinatörer eftersom de inte för över pollen. Några av dem lever också så pass kort tid att de inte äter något.

Fjärilar är beroende av växter på flera sätt, där många av de större arterna bland dagfjärilar och svärmare, som kan ha upp emot en decimeter i vingspann, suger nektar ur blommor. Alla fjärilslarver livnär sig på växter vilket gör dem sårbara för avbetning, tramp eller slåtter vid olämplig tidpunkt.

Blomflugorna finns i Sverige i runt 400 arter och kännetecknas av att de ofta står still i luften samt att en del av dem härmar bin eller getingar med sin färgteckning. Blomflugor pollinerar främst grunda blommor då de inte har någon lång tunga. Larverna utvecklas i olika typer av miljöer, bland annat i fuktigt slam eller som växtätare på relativt vanliga växter.

Minskning av arter och individer

Under lång tid har vilda pollinatörer minskat, både i antal arter och antal individer. Några av dem är allvarligt hotade. Minskningen beror dels på den landskapsomvandling och förändring i jord- och skogsbruk som skett, och fortfarande sker, med sin början under 1900-talet.

Förändringen har påverkat de livsmiljöer som är lämpliga för de vilda pollinatörerna, exempelvis ängar och skogsbeten som minskat i förekomst. Det är numera allt längre mellan områden med lämpliga livsmiljöer vilket gör att de vilda pollinatörerna får svårt att röra sig mellan dem. De vilda pollinatörernas överlevnad kräver nu ett aktivt arbete eftersom läget blivit så allvarligt.

Bekämpningsmedel är också en bakomliggande orsak till minskningen av vilda pollinatörer. Det har visat sig att vissa bekämpningsmedel påverkar reproduktionen och överlevnaden negativt för inte bara vildbin, utan även tambin. Detta genom att vissa ämnen i bekämpningsmedlet tas upp av hela växten som besprutas och gör hela växten giftig för insekter.

Föda och boplatser
De vilda pollinatörerna och de växtarter de är knutna till har under miljoner år anpassats och utvecklats tillsammans. Anpassningen finns för att växten endast ska locka till sig de insekter som kan föra över pollen från en blomma till en annan, och innebär att olika växter gynnar olika pollinatörer. Anpassningen kan bestå av exempelvis växtens färg eller doft. Att växter och vilda pollinatörer har anpassats till varandra gör de vilda
pollinatörerna sårbara i de fall vilda växtarter mer och mer ersätts med odlade trädgårdsväxter, eftersom pollinatörerna inte fullt ut kan nyttja odlade växter.

Utöver tillgång till föda behöver de vilda pollinatörerna ha boplatser inom tillräckligt kort avstånd från födan. Sandig mark, stenrösen, vatten och gamla träd är de viktigaste boplatserna och livsmiljöerna för de vilda pollinatörerna.