Här i Kyrkviken har vi skapat en miljö som gynnar vilda bin, humlor, fjärilar och andra pollinatörer. De spelar en avgörande roll i naturen och i våra liv!

Varför är pollinatörer viktiga?
Pollinatörer hjälper växter att föröka sig. Utan dem skulle många växter, inklusive frukt, bär och grönsaker inte kunna bilda frön eller frukter. Ungefär en tredjedel av all mat vi äter är beroende av deras arbete.

Vilka är de vilda pollinatörerna?
Vilda pollinatörer är djur som lever fritt i naturen och som hjälper växter att föröka sig genom att sprida pollen från en blomma till en annan. Till skillnad från honungsbin, som hålls av människor i bikupor, består vilda
pollinatörer av en mängd olika arter som alla har sin egen roll i naturen.

De mest välkända vilda pollinatörerna är vilda bin, där både humlor och solitärbin ingår. Humlor lever i små
samhällen, medan solitärbin lever ensamma, men båda är mycket effektiva pollinatörer. Förutom bin bidrar
också fjärilar, särskilt dag- och nattfjärilar, till pollineringen. När de söker efter nektar fastnar pollen på deras kroppar som förs vidare till andra blommor. En annan viktig men ofta bortglömd grupp är blomflugorna.
Trots att de liknar bin till utseendet är de flugor, och de spelar en stor roll i pollineringen av både vilda växter
och odlade grödor.

Även vissa skalbaggar, myror och i andra delar av världen även fåglar och fladdermöss kan fungera som
pollinatörer. I Sverige är det dock främst insekter som står för pollineringen. Dessa djur bidrar inte bara till att upprätthålla den biologiska mångfalden, utan också till att vi människor får tillgång till frukt, bär, grönsaker och andra livsmedel.

Tyvärr minskar många av de vilda pollinatörerna i antal på grund av bland annat förlust av livsmiljöer,
bekämpningsmedel och klimatförändringar. Därför är det viktigt att vi skyddar och gynnar dessa arter, så att
naturens kretslopp kan fortsätta fungera.

Visste du att

• Det finns cirka 300 arter av vildbin i Sverige.
• De flesta bygger sina bon i marken.
• De flesta vildbin lever ensamma, som solitärer, och bygger sina bon i sand, jord eller död ved?
• Pollinatörernas arbete ger oss inte bara mat – det gynnar hela ekosystemet genom att hjälpa växter att föröka sig och därmed skapa livsmiljöer för många andra arter?

Genom att bevara blommor, ängar, sandiga marker och död ved skapar vi livsmiljöer där pollinatörer trivs.

Föda
I biparadiset har ängsblommor och buskar såtts och planterats in, såsom slån, hagtorn, blåbär, rönnanoria, sälg, ölandstok, vresrosor samt olika perenner, bl a malvor, nävor, lavendel och salvia samt ”årets perenn 2025”
blodtopp och ”årets sommarblomma 2025” blomsterbasilika.

Ängsblommor och blommande buskar är livsviktiga för vilda pollinatörer såsom bin, humlor, fjärilar och
blomflugor. De är viktiga för att upprätthålla fungerande ekosystem och en rik mångfald av pollinatörer.
De fungerar som födokällor i form av nektar och pollen, men också som boplatser, skydd och platser för
övervintring.

Buskar som sälg och hagtorn spelar en särskilt viktig roll eftersom de blommar tidigt på våren, då mat annars är en bristvara för nyvakna humledrottningar och andra övervintrande insekter. Förutom att erbjuda föda fungerar buskage även som skydd mot väder, vind och predatorer.

Boplatser
Förutom att vilda pollinatörer behöver ha tillgång till blommor för att få föda så behöver de även ha tillgång till boplatser. I biparadiset har sandiga kullar och en slänt anlagts.

Södersluttningar och solbelysta kullar blir snabbt varma. Många solitära bin och andra insekter är beroende av värme för att bli aktiva. Solen hjälper dem att få upp kroppstemperaturen – och deras ägg och larver utvecklas snabbare i varm sand.

Många vilda bin gräver gångar i sanden och lägger sina ägg där. Men blottad, bar sand håller snabbt på att
försvinna från vårt landskap eftersom växter snabbt breder ut sig och täcker marken. Genom att bevara och
frilägga sandiga ytor kan vi hjälpa många hotade arter att överleva.

Kullar och slänter skapar skyddade platser och mikroklimat som gynnar både växter och insekter.
Ju mer variation i landskapet, desto fler arter kan hitta rätt miljö att leva i.